LOADING

Type to search

Musiken som bryter tystnaden i Kabul

Även om explosioner och självmordsbombare i den afghanska huvudstaden Kabul är ett av de kändaste ljuden för folket i huvudstaden, finns det ungdomar som trots extremiteterna i staden försöker att visa upp en ny bild av den kaotiska staden. Unga människor som strävar efter att göra musik levande, dolda från de skarpa ögonen från traditionella familjer och samhället spelar de gitarr och bryter tystnaden i hoppet om att återvända till livet.

Parviz Negah är grundare till en musikskola i Kabul som har ger möjligheten till ungdomar att spela olika instrument. Den senaste tiden har skolan som grundades 2010 blivit mycket populär.

– Vi välkomnar ungdomar som kommer hit från avlägsna platser för att lära sig att spela olika instrument. I skolan lär vi Robab, Dambour, Gharkak, Harmony och Talab från Eastern Music. Vi lär även oss gitarr, bailon, piano, khan, de från västerländska musikinstrument, säger Negah. 

På denna skola går ungefär fyrtio unga afghanska pojkar och flickor. Det finns fyra professionella lärare inom olika områden inom musikutbildning. Negah berättar att gitarr  har väckt mest uppmärksamhet, med cirka 28 studenter inom området, varav 16 är kvinnor. De flesta ungdomar har vänt sig till musik vid sidan av sina studier eller jobb. Enligt gitarrläraren och Negah spelar dessa ungdomar mest för att koppla av.

Han fortsätter och berättar att det finns fortfarande många hinder för utvecklingen av den afghansk musiken där flickorna är extremt begränsade. Till och med vissa pojkar får inte spela musikinstrument av sina familjer. Upp till fyrtio procent av flickorna som kommer hit får inte det från sina familjer. Vi ger dem ändå möjligheten att lära och spela musik.

– En av de unga killarna köpte en gitarr för över sju hundra dollar här i veckan och en natt ringde han till mig och sa att de hade brutit hans gitarr, säger Negah.  

Trots alla svårigheter samlas unga afganska tjejer och killar fortfarande i skolan för att lära sig musik och när det gäller deras familjer är det oklart hur de  reagera. Negah menar att musik är ett grundläggande behov i samhället och uttrycker sin djupa missnöje över bristen på uppmärksamhet på konst under de senaste trettio åren. Han tillägger att afghansk musik under de senaste tre decennierna har förändrats från att vara professionell och traditionellt till att bli mer performence-inriktad där danskonsten är i fokus.  

 

Setayesh Mohammadi är en av ungdomar som vid sidan av sina studier lär sig att spela musik. Eftersom hans bror också spelar instrumenten, Damboura, har hennes familj inte hindrat henne utan också stöttat henne att spela gitarr. Damboura är ett lokalt musikinstrument som främst används inom den allt mer populära Hazaramusiken. 

 – Jag personligen är mest intresserad av att spela gitarr eftersom då kan jag koppla av, säger Mohammadi.

 

Mohammadi fortsätter och berättar att att det å ena sidan är bristen på musikskolor och å andra sidan de ekonomiska och traditionella problemen i samhället har gjort situationen mycket svår för ungdomar som vill spela instrument. Mohammadi menar att det finns många som tycker att musik ska vara förbjduet och det finns mycket fördomar kring det. 

– Musiken är väldigt begränsat för kvinnor. Det finns inte skolor i alla områden i Kabul och man måste ta sig från andra sidan staden för att komma till skolan och kunna öva. 

Mohammadi är glad att det finns möjlighet till musikutbildning som är anpassad  även för tjejer. Hon menar att det borde finns sådana musikutbildning i andra provinser i Afghanistan också, då hade fler ungdomar vänt sig till musik och fördomarna mot den hade minskat. 

Detta menar hon trots att musiken är förbjuden av radikala och extremistiska islamiska grupper såsom Talibanerna. Dessa grupper i de område som de har kontroll över kontrollerar människors mobiltelefoner för att se om det finns musik på deras telefoner så bryter de telefoner. Vid sidan av denna grupp menar också vissa afghanska imamer att musik är inte tillåtet enligt islam


Text och Bild: Baqer Ebrahimi, Marzie Hedari

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *