LOADING

Type to search

Ettan Reportage

Papperslösa Maryam: “Jag vill inte leva i en mardröm”

Jag var i bussen när jag såg den rödklädda kontrollanten komma mot mig. Jag blev livrädd. Jag kunde bli tagen av polisen. Då var det kört. 

Det är den sjätte november 2019 när jag träffar Maryam på en mötesplats i Malmö för papperslösa. Hon är den enda tjejen bland sex andra tjejer som vill komma och prata med mig. Vi sitter längst bak i rummet för att prata om hennes liv som papperslös. Hon är väldigt lugn innan vi börjar vårt samtal. När jag ställer första frågan om hur länge hon har varit papperslös, är hon inte längre lugn.  

 – Jag har varit papperslös i nästan två år och om några månader kan jag söka asyl på nytt, det har varit oerhört jobbigt, säger Maryam. 

Innan jag frågar nästa frågan fortsätter hon och berättar om hennes liv på boende som hon tidigare bodde i. Hon berättar hur killar kränkte både henne och andra tjejer. 

– Vi fick anklagas för att vara avvikande tjejer. För att vi har kommit hit ensamma och för att vi är tjejer, säger Maryam.  

Medan Maryam berättar detta pekar hon på sitt hår och menar att eftersom hon inte har slöja har det blivit värre. 

– När jag fick mitt sista brev från polisen för att skriva under och godkänna min deportation, sa många till mig att inte gå dit och fly istället. Det var då som mitt papperslösa liv började, säger Maryam medan hon tittar ner på bordet. 

Vi blir båda tysta. Det hörs prat och skratt av andra papperslösa elever som sitter längre fram i rummet.  

Sedan samlar Maryam sig igen och fortsätter att berättar att hon inte hade någonstans att bo. Inte heller tillräckligt med pengar och värst av allt var hon ensam. Hon träffade en kvinna som hyrde ett rum till henne men efter två månader hamnade hon på gatan igen för hon inte hade råd att betala hyra. 

– Livet började bli så tufft att jag var på gränsen till självmord, säger Maryam.  

Hon träffade asylgruppen och de hjälpte henne med boende och en liten summa av pengar varje månad. 

– Det är inte bara de ekonomiska aspekten som är svårt. Utan sättet jag blir bemött av mina landsmän är jobbigast, säger Maryam

Hon berättar att det första andra människor frågar henne är om hon har uppehållstillstånd eller inte. 

– Så fort andra människor upptäcker att hon inte har det, säger de hej då, bara, säger Maryam.

Att Maryam blir bemött av andra människor med invandrarbakgrund på det sättet skapar en  differentiering mellan henne och andra invandrare som har uppehållstillstånd. Detta påverkar relationen hon har med andra. Alltså exkluderas hon från relationer och ses inte som en värdig människa, menar hon.    

 – Det var inte detta livet jag kom hit för. Jag kom hit för att ha frihet. Istället är jag rädd och stressad varje gång jag går ut, säger Maryam.  

Hon betonar med en starkt röst att hon riskerade sitt liv för att komma hit och skaffa sig utbildning och jobb. 

–  När jag inte hade något att visa kontrollanten skulle hen ringa polisen. Det enda jag gjorde var att springa så fort som jag bara kunde. Jag vet inte hur många gånger till jag kan överleva, säger hon.

Hon beskriver livet som papperslös med ett ord. Mardröm! 

Maryam heter inte egentligen Maryam. Detta för att skydda hennes identitet. 

Läs på dari 

Marzia Heidari

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *